godis till folket

Så kul! Nu har jag äntligen utsett mig själv till inköpschef i min nya rörelse och jag ser med spänning fram emot att sprida mer färg och form i landet fyrkant. Den 17 april är det första försäljningen via den eminenta butiken lottaochloke som passar min smak som handen i handsken.

En sak är säker Sirpas Choice - är mitt i landet fyrkant men ändå långt ifrån och inte en blå kostym kommer du att hitta här. Jag lovar.

Häpp!

äntligen!

Dagens debattinlägg i aftonbladet är huvudet på spiken. De duktiga flickorna och prestationsprinsessorna ska ta för sig. I landet fyrkant behövs det fler motvikter till de små männen i blå kostymer. Sirpalisa, för de duktiga flickorna - i tiden.

bittert är inte bra

och livet är för kort för att vara bitter. Nu jobbar popcornhjärnan för fullt. Kanske är det för att jag häromdagen kom till minnes den där daten. En date där killen som bjöd ut mig på en tredje date bestämde sig för att ta med sig sin mamma till bion så att vi alla kunde dela på popcornen (denna gång inte i form av hjärna utan riktiga). Jag hade glömt hela grejen men eftersom vi satt på en middag och diskutera konstiga dater dök minnet upp igen. Och visst, man skulle ju kunna bli bitter. Eller så gör man nåt roligare med sin tid än att älta. Några skratt på middagen där daterna avhandlades får räcka för det klavertrampet.

Snart går planet till Shanghai igen, det ska bli underbart att se alla vänner och hela stan. Planeringen för den första officiella inköpsresan är i full gång. Det blir inte bittert mina vänner. Det blir Sirpas Choice - mitt i landet fyrkant - men ändå långt ifrån. Häpp!

inte döma hunden efter håren

killkompisen ringer på sena eftermiddagen och frågar om jag är upptagen till kvällen. Hmm, inte mer än att jag kanske ska gå på date klämmer jag ur mig. Och så var det faktiskt. Han behöver skjuts till en bilfirma för att kolla in en bil han har planer på att köpa.

Vi kliver in genom dörrarna i fina bilaffären och vips är han omringad av tre skrattande säljare. Han vill kolla på en liten begagnad bil som har gått rätt många mil men som är perfekt för hans livsstil. Själv blir jag kär i en ny familjebil, en bil anpassad för resorna mellan storstan och landet. Vi får se hur det blir. En rosahårig snärta som kliver in i en bilhall kan vara en potentiell kund till den fina bilen. Tänkte bara att jag skulle skriva det så att ni som eventuellt säljer bilar och läser det här tänker på det nästa gång. Häpp!

Knyppling - anno 2010

I popcornhjärnan finns mängder av idéer, många som aldrig kommer att se dagens ljus, men en del ligger och puttrar i väntan på förlösning. Det är inte viktigt när och i vilken omfattning det händer, men det är viktigt att de händer. Rycker just nu i nya trådar för att lösa några av problemen som har satt käppar i hjulet hittills. Känner mig som en modern invånare i folkhemmet där jag knypplar med lösa trådar och kontakter för att komma vidare. Knyppling - när den är som bäst. Handarbete mitt i landet fyrkant.

Att ta vid där man slutade

sitter på ett café i en mindre stad några timmar från huvudstaden. Fikar med en kompis från förr och det är fantastiskt att man med vissa människor bara kan ta vid där man senast slutade. Två intensiva timmar med mycket skratt och värme gör att de två senaste åren helt plötsligt försvinner och vi är precis som förr. Det är fantastiskt - tack tiden för att du går - och tack tiden för att du kan ta paus - när helst goda vänner finns i närheten.

Malte som soffpotatis

Det är så härligt att ha Malte tillbaka i Sverige. Idag leker vi soffpotatisar, kroppen är stilla men popcornhjärnan är igång som vanligt. Curling är lite av Maltes favoritsport och vi myser ihop i soffan när de på TV jobbar på. Det är just en sån dag när livet är som bäst.

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg.

Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom.

Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn.

Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pratar vi hela natten. Om hur han haft det i Shanghai, hur mycket han saknat mig och om hur kärleken till den "andra" plötsligt dog ut när hon flyttade hem till landet igen. Hon sa att hon inte trivdes i parken i Shanghai och lämnade Malte där. Sårad men säker, tog han sig hem igen. Och här ska han stanna. Välkommen hem Malte, you have been missed.

konsten att inte göra nåt

men ändå hamna fel.

När landet fyrkant känns trist och tråkigt är det lätt att fundera på hur gräset är på andra sidan och vips så kommer en rosahårig tös förbi och sprider lite spänning i vardagen. Eller vad?
Ja, jag är en inbiten singel. Och nej - jag hoppar inte på allt som rör sig. Jag är för det mesta trevlig när jag träffar nya människor (och för den delen gamla vänner också). Men nej, jag hoppar inte på allt som rör sig - och nej, jag är inte trevlig för att jag vill bli ihop med dig. Ibland är jag faktiskt trevlig för att jag är så illa tvungen eller för att det blir så mycket lättare att leva då.

Point taken?

Funder ofta på hur en rosahårig tösabit som mig kan passa så dåligt in i landet fyrkant. Jag känner mig för det mesta väldigt mainstream. Men tydligen inte, landet fyrkant är kantigt och lika förvånad blir man varje gång.

Det är lördag i den lilla byn vid älven och det ska bli trubadurafton på den lokala baren. Perfekt timing eftersom jag just denna helg har med mig en god vän sen många år. En god vän som dessutom passar perfekt i rollen som pojkvän för kvällen. För så har det ju blivit att bygden inte riktigt kan utröna hur vi alla husägare hänger ihop rent relationsmässigt. Visst måste det vara så att några av oss är ett par? För det vet vi ju vid det här laget att det är människor i parrelationer som är lyckliga, glada och tillfreds med livet.
Kvällen är underbar och jag och den perfekte pojkvännen sitter och njuter av sällskapet och den fenomenala trubaduren som spelar oavbrutet timmar i sträck. På frågan om vi är ett par svarar jag snabbt ja för att göra allt enkelt. En halvtimme innan stängning säger den perfekte pojkvännen för kvällen; "Sirpa, det är dags nu" och vi intar dansgolvet och ser väldigt kära ut. Jag lovar.

Sen styr vi kosan hemåt och dricker lite mer champagne och är alldeles, alldeles perfekta - som vänner - mitt i landet fyrkant.

En version av världens vackraste man

var med på samma möte som jag idag. En fullständigt perfekt man tydligen. Tur att landet fyrkant inte bara är bebott av små män i blå kostymer. Det gör livet så himla mycket roligare!

Men se där!

Deltar på ett seminarium och levererar ett budskap med skärpa. Inget märkvärdigt alls men jag gjorde mitt jobb. Efteråt kommer flera som hört fram och tackar och jag blir glad att jag kunnat bidra med det jag kan och brinner för.

En man som hört mig kommer också fram, han tar mig på magen och frågar hur länge jag ska vara borta från jobbet och poängterar att jag ser gravid ut. Han verkar skämta (jättekul), varför har han ens funderat på huruvida jag är gravid eller ej eller hur mina kläder sitter? Efter flera frågor av samma sort klappar han mig på axeln och tackar för en bra insats.

Varför inte nöja sig med det, ett enkelt tack - det gjorde du bra.

Tillbaka till folkhemmet

som det såg ut är inget att sträva efter - men idéerna för min websajt "Tillbakatillfolkhemmet" börjar ta form. Det är ett folkhem där borgarbrackorna flyttar ut i kollektiv på landet. Söndagssteken och de frysta ärtorna får vara kvar, likaså handarbetet. Folkhemmet 2010 är väl värt ett besök.

Satt häromdagen och funderade på vilket liv jag vill ha och hamnar i slutsatsen att jag har ungefär 180 veckors semester kvar tills pensionen. Folkhemmet på 2010-talet måste ge utrymme för mer än så. Ladan ska renoveras, jorden ska brukas och pelletsen skall eldas och söndagssteken tillagas.

Och min kunskap ska ge mig det liv jag vill ha. Så får det bli, målet i sikte!

Ja, inte kan det väl vara så att hon faktiskt kan?

Läser på aftonbladet.se om prestationsprinsessor. Ja, det finns forskare som studerar flickor som kan och som vill. Och allt för ofta blir slutsatsen att hon har enorma krav på sig själv, att hon inte kan säga nej, att hon riskerar att bränna ut sig. Finns det någon som forskar kring de kvinnor, flickor och tjejer som är smarta, duktiga och lyckas med livet utan att förklara fenomenet med deras oförmåga att ställa normala krav på sig själva?

Kan det kanske vara att det faktiskt finns tjejer som kan hantera krav, som kan lyckas och som därför stör sin omgivning, särskilt de små männen i blå kostymer. Ja, inte vet jag. Jag bara frågar.

I heard a rumour...

Ok, måste tvinga hem Malte från Shanghai. Han och jag ska ut på kärleksjakt.

Den lilla byn där jag bor med tre vänner i stora huset har nu fått för sig att jag och min väninna är ihop. Ja, så måste det ju vara eftersom vi alltid är där tillsammans. Faktum är att ingen vore lyckligare än jag om jag lyckades bli kär i en tösabit som henne eftersom hon är smart, rolig och händig. Men se, nu funkar det ju inte så.

Så kära vänner, ett hångel utanför pizzerian anyone?

minus 30 and I like it

Sitter i bilen på väg hem från väninnan som gett mig världens bästa julklapp. Kunde inte ana att den skulle bli så användbar, min rattmuff i rosa fårskinn. Det är fantastiskt att åka i en bil med varma händer och rosa skimmer när temperaturen utanför är minus 28. Det är kärlek - inget annat.

att vilja men inte kunna

är ju numera sambo i stora huset vid vattnet med två vänner och den ena vännens hund. Avsikterna var goda när jag köpte Branflakes till morgonfilen väl medveten om att badsäsongen kommer även 2010. Min gode vän valde dock att köpa Crunchy med jordgubb och banan i yoghurt (rena godiset).

Och så, nu har jag avslutat hans paket med crunchy, kvar i skåpet står mina torra branflakes. Ibland är det så uppenbart att man vill men inte kan.

Back on track

Efter en lång paus är jag nu tillbaka, jag var tvungen att ta en lång semester till utlandet för att vila upp mig efter höstens många händelser med husköp och renovering. Men nu så, nu får ni hänga med igen...

Grabben på gården bredvid

Ute och går i höstsolen med väninnan och hennes galna hund som är omöjlig att inte älska. Vi spatserar i sköna och bekväma kläder, fotriktiga skor och med mössorna nere över öronen.

Livet på landet är den perfekta motvikten till vardagen i Storstan och semestrarna i den jättestora staden. Champagnen ersätts med vin framför brasan och danspupporna får stå på hyllan till förmån för de mer jordnära kreationerna. Kan väl säga att livet på landet inte faller under den allmänna regeln "huvudsaken är att det är snyggt" men tydligen kan kärlek uppstå ändå.

Vi passerar flera gårdar som har många år på nacken, kommer längre och längre från byns centrum där pizzerian och de få affärerna finns. Väninnans hund blir helt plötsligt överglad och springer ifrån oss. Hon har upptäckt Doris, fast vi vet inte då att hunden heter det, och tycke uppstår. Doris verkar chockad över hur mycket energi det kan finnas i en sån liten hund. Gården där Doris bor är mitt under renovering - överallt. Det finns inte många plankor som inte ser ut att vara på väg att bytas ut och gården är full av verktyg och maskiner. Vid en sån syn anar man det värsta.

Men runt hörnet kommer en uppenbarelse vackrare än många, en perfekt version av världens vackraste man. Just där och då flyttar mitt fokus från hundarna, älven och den nerdragna mössan till den kommande sommarens promenader när jag ska passera gården varje kväll. Iförd den ljuvaste av klänningar och bara vänta på en inbjudan till en drink under stjärnorna. Så är det när man träffar versioner av världens vackraste män. De gör sig oftast bäst på avstånd eller i rosa skimmer där de trasiga brädorna syns dåligt.

En webshop tack

Jag vet att ni är otåliga, då kan jag berätta att jag är ännu mer otålig. Det kommer snart, det kommer snart. Till en dator nära dig. Sirpalisa, is going entreprenöriell. Vem trodde det?

Vad som ger status i Landet fyrkant

Häromdagen fick jag en bok skickad till mig, den handlade om status. Det där med status är väl ändå rätt personligt, eller? Jag tänker inte läsa den men jag tänker blogga om den. Nu blir det ännu lättare att veta hur vi ska vara i landet fyrkant. Alla vill ju ha barn, alla vill ju vara gifta, alla vill ju kunna allt, alla vill ju.... eller?

Hela listan som fanns med ger bilden av en ganska fyrkantig värld där paret "Det går bra nu" toppar listan. Ni vet de där som bor i sina fina borätt i Vasastan och gör allt så rätt och har barn som matchar inredningen perfekt. Det måste vara för dem som Boken Status har kommit till.

Antingen läser man listan och checkar av - eller så gör man det man vill. Det är bara att välja.

1. Vara allmänbildad

2. Vara duktig på sitt arbete
3. Ha en egen hoparbetad förmögenhet
4. Vara en engagerad och duktig förälder
5. Att flytande kunna tala många språk
6. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor
7. Kunna bestämma över sin egen arbetstid
8. Ha en klar och tydlig livsåskådning
9. Ha möjlighet att vara ledig en längre, sammanhängande period
10. Vara underhållande och rolig
11. Ha ett långt och stabilt äktenskap
12. Vara en duktig talare
13. Ha en egen stil
14. Ha en examen från ett toppuniversitet
15. Ha många vänner

Nya rötter

En rosahårig donna behöver ju då och då se till att rötterna får samma färg som övriga håret. Spenderar en heldag med min frisör och snackar om livet när han pimpar min frissa. Lämnar salongen med världens snyggaste lockar redo för vilken gala som helst. Men som oftast när jag har planerat dater med min frisör så hägrar hemmet. Glammiga hemmakvällar när håret är perfekt är de bästa, det blir nästan inte bättre än så. Tvättstugan eller soffan, det spelar ingen roll, båda blir mycket bättre med glamour som tillsats. Häpp!

Den perfekta dagen

Det har varit en sån där perfekt söndag när man har flera timmar till förfogande och inga åtaganden. Träffade '"Fru nu vet jag bättre" när jag tog min promenad och hörde hennes åsikter om ditten och datten men det var inget som fastnade. Är det inte "folk" som undrar så är det fel på nåt i huset och ingen bryr sig.

Det kan inte vara kul att vara den enda i världen som faktiskt förstår vad som gör människor lyckliga. Jag stänger dörren och sätter på en kopp kaffe, slår upp boken som jag fastnat i och tar fram favoritkoppen från Shanghai och vips så

har jag lämnat Landet fyrkant.

Det behöver inte vara svårare än så.

va e de med män i blåa kostymer

...Och behovet att påpeka att man ser gravid ut?

Sitter på ett möte och trånar efter kafferasten. Skyttegravskriget pågår framför mina ögon och det vore gott med både en kopp svart och en bulle för att orka andra halvlek. Hamnar i småprat när kafferasten inleds och en man i blå kostym kommer upp för att hälsa. Han påpekar att jag kanske inte behöver nån bulle eftersom det verkar puta under kläderna ändå... Nej! Jag har ingen bulle i ugnen kära du.

Att den blåa kostymen sitter synnerligen illa är inget jag väljer att kommentera. Jag ler och vänder på klacken som så många gånger förr. Går ut och tar mitt kaffe - och en JÄTTESTOR bulle.

Så många idéer

och så få timmar. Tror jag måste lösgöra lite tid i mitt liv för att få till det som jag vill.

Hmm, få se nu. Vill inte resa mindre till Shanghai (snarare tvärtom). Vill inte spendera mindre tid i fina huset i lilla byn (snarare tvärtom). Vill inte blogga mindre (snarare tvärtom, det har varit för lite på sista tiden).

Men herregud, finns ju bara en sak att göra. Det gryr en idé i min popcornhjärna som är hetare än andra, jag måste, måste, måste göra det. Jag låtsas som ingenting - och plötsligt - bara händer det. Så har det alltid varit och jag vägrar att bli förvånad när det händer den här gången.

men heja!

Sitter på hotellrummet där jag ska tillbringa natten. Längtar till lilla byn vid vattnet och drömmer om den nya sängen som står och vill ha sällskap. Tog ett sent flyg och surfar runt på kvällstidningarna där hemma för att se om nåt hänt. Och det har det. Hittar artikeln om Johan som vill gifta sig. Kan väl inte annat än att önska lycka till. Och säga, om det skiter sig finns det ett litet hus i en by dit du kan få komma och vila ut. Men äras bör du, för påhittigheten och kreativiteten, häpp!

Living the dream...

I helgen när jag stod och slogs med kvickroten utanför huset vid älven och funderade på affärsmöjligheterna som finns där jag slagit mig ner - slog det mig - I am living my dream. För några år sen bloggade jag om Folkhemmet.

Det är det jag lever i nu, men i en uppdaterad version, där stjärnfamiljen ersätter kärnfamiljen och där söndagsmiddagen ersätts av fredagsmys. Eller kanske inte, jag är mer för söndagsmiddag med stek och gröna ärtor än fredagsmys med Tacos och Idol.

I vårt lilla folkhem (det är iofs. inte så litet) kommer och går folk, det är så vi vill ha det. Vi fejar och försöker få fram husets själ som varit gömt för omvärlden i många år. Det blir stela kroppar och många blåsor på vägen, men plötsligt kommer vi att vara där.

Ser framför mig hur Stockholmare som behöver en Lisa för själen kommer till vårt krypin och delar söndagssteken med oss framför brasan.

Living the dream. Ibland bara händer det.

Men en sak slog mig

eftersom jag köper hus med några vänner. Istället för grattis så vet jag inte hur många varningar jag har fått av människor runt omkring mig. "Ja, skriv nu kontrakt och avtal ifall det skiter sig", eller ännu bättre "hmm, det låter besvärligt har du tänkt över det där". Ja, säkert blir det hinder på vägen men hallå, hur ofta får ett par som köper hus annat än lyckönskningar? Va e de me folk, regelboken för landet fyrkant borde uppdateras snart. Det är faktiskt 2009.

Sambos på försök

Vi har ett hem men inte en lägenhet. Jag och mina två vänner slog till och köpte huset. Det är stort, fint och har öppna spisar och utsikt mot vattnet. Här ska det mysas. Vi fick nyckeln häromdagen och trots att det just nu bara finns en tältsäng i mitt rum så är det kärlek. Mellan mig och huset. Och så är det. Landet fyrkant i mitten och så Shanghai och Björbo på varsin sida - mer motsatser än så går inte att hitta. Tjip, va bra det känns.

nu är det dags

Jag har gått och blivit med hus. Det är fantastiskt men på fredag skriver jag min kråka på kontraktet och huset är vårt. Sen väntar många långa sena kvällar med renovering.

Jag kan inte uttrycka det bättre än I love my life och det fina huset i den lilla byn vid vattnet.