på hur jag lyckats bli 35 utan att några större katastrofer har inträffat. Efter en veckas intensivt arbete är kroppen gul och blå. Ena tån är bruten, sprang in i en sten med mina sandalbeklädda fossingar och numera är foten blå. Den enda skon som passar är en fotriktig sandal med plats för allt. Det är inte snyggt, det som brukar vara huvudsaken är en omöjlighet. Har denna vecka cyklat mig fram och tillbaka, hit och dit, natt som dag. På väg hem i sommarnatten häromdagen passerade jag ett kabelarbete som grävdes ner under cykelvägen. Sidorna av cykelvägen omgärdades av höga, gråa galler för att skydda oss cyklister från att hamna på sniskan. Men si, mitt i den gråa skymningen hade någon bestämt sig för att spela ett spratt och flytta det ena byggnadsgallret på tvären - rakt över cykelvägen. Och jag kan berätta för er som inte vet att grått galler syns illa i den svenska sommarnatten. I full fart styr jag mot hemmet och så krasch! Helt plötsligt flyger jag av cykeln, det tar bara stopp