sirpalisa

Ville bara meddela att världens snyggaste man nu är medveten om sin existens. Häpp!

Kommer iväg tidigt från jobbet. Eftersom jag tog bilen idag är jag hemma på ett kick. Hamnar i en fåtölj och funderar på vad jag ska göra med all tid som helt plötsligt blev min eftersom den planerade daten blev inställd. Utan att jag vet hur det händer, och utan att jag hinner blinka åker de gula plasthandskarna på och vips står jag i badrummet och rensar avlopp. Det bara hände, utan förvarning ser jag mig själv rota runt och göra en av de värsta sakerna som finns. När jag är klar låtsas jag som att inget hänt och försöker förtränga det jag just gjort. Det finns saker man gör i livet som helst ska passera utan uppmärksamhet - rensa avlopp är en sån sak.

Äntligen. Undantaget som bekräftar regeln har inträffat. Vad skönt, då är allt i sin ordning igen.

Jag längtar tills jag blir pensionär. Då ska jag sitta på en bänk och mata de allra minsta ankorna - hela dagarna.

När man precis börjat lära sig en regel så inträffar alltid undantagen. Här har man ägnat sina 32 år till att försöka förstå hur saker och ting hänger ihop i livet och så går man liksom och väntar på att undantagen som bekräftar regeln ska inträffa. Och inget händer?! Minsann, att leva är att lära...

Herregud! Andra veckan på jobbet och jag är redan uppe i en kafferanson på 8 koppar (minst) kaffe om dagen. Jag vet inte om man ska vara så djup att man försöker avläsa tristess i antal kaffekoppar? Jag tänker inte ens försöka...

såg på OS-sändningarna att några av de som tävlar i synkroniserat simhopp är små - mycket små. Kom på den lysande idén att jag kanske ska börja tävla i synkroniserat simhopp, men som två hopperskor i en- tror att det går två simhopporskor av minsta sorten på en normal Sirpalisa. Jag lovar att det skulle vara lika svårt för domarna att bedöma synkroniseringen i mina hopp som i deras gemensamma. Lägger mig i hårdträning inför OS 2012. Häpp!

Har återigen sparat pengar på trafikförseelser som inte avslöjats och parkeringsavgifter som inte betalats. Åkte en sväng med en kompis efter jobbet för att fira och vi hamnade i förortscentrumet där vi hittade världens bästa grej. Med regnet hängande i luften utanför spenderade vi längre tid än vad som behövdes i en affär där vi inte hittade nåt. I en hög av doftljus gör vi otroliga fynd - dofter som mysterious man och glamour gömmer sig under locken. Vi laddar påsarna, betalar i kassan och styr kosan hemåt för att sprida väldoft. Alltså, vilken grej! Varför har ingen kommit på det tidigare. En Molton Brown tvål och ett nytt doftljus är så nära kärlek man kan komma utan att det är på riktigt. Fantastiskt.

har beslutat mig för att världens vackraste man är just en sån. Det slog mig häromdagen när jag såg honom. Det är ungefär som med barndomens idoler - de beundras bäst på avstånd. Jag vill komma ihåg de unga grabbarna jag trånade efter som tonåring, jag vill inte se dem (eller höra dem) 25 år senare - även om jag alltid köper alla nya skivor och ställer de i hyllan och tar fram dem vid behov. Men jag vill inte se dem på nära håll, inte lära känna dem och inte stöta på dem som vuxen. De gör sig bäst på avstånd, när de kan få vara mina idoler. Så världens snabbaste man hamnar också på hyllan -tills vidare.

Tillbaka efter en lång och skön semester - ja i alla fall nån månad eller så. Kanske undrar du om det inte hänt nåt under sommaren. Det har det. Jag har bara bestämt mig för avhållsamhet från bloggandet under de få månaderna när dagarna är långa och ljusa. D-vitaminnivån måste ju skötas om har man hört. Har nu buffrat inför hösten och tänkte fylla på med ytterligare en sol och poolresa innan jag är färdig för det här året.