sirpalisa

I helgen när jag stod och slogs med kvickroten utanför huset vid älven och funderade på affärsmöjligheterna som finns där jag slagit mig ner - slog det mig - I am living my dream. För några år sen bloggade jag om Folkhemmet . Det är det jag lever i nu, men i en uppdaterad version, där stjärnfamiljen ersätter kärnfamiljen och där söndagsmiddagen ersätts av fredagsmys. Eller kanske inte, jag är mer för söndagsmiddag med stek och gröna ärtor än fredagsmys med Tacos och Idol. I vårt lilla folkhem (det är iofs. inte så litet) kommer och går folk, det är så vi vill ha det. Vi fejar och försöker få fram husets själ som varit gömt för omvärlden i många år. Det blir stela kroppar och många blåsor på vägen, men plötsligt kommer vi att vara där. Ser framför mig hur Stockholmare som behöver en Lisa för själen kommer till vårt krypin och delar söndagssteken med oss framför brasan. Living the dream. Ibland bara händer det.

eftersom jag köper hus med några vänner. Istället för grattis så vet jag inte hur många varningar jag har fått av människor runt omkring mig. "Ja, skriv nu kontrakt och avtal ifall det skiter sig", eller ännu bättre "hmm, det låter besvärligt har du tänkt över det där". Ja, säkert blir det hinder på vägen men hallå, hur ofta får ett par som köper hus annat än lyckönskningar? Va e de me folk, regelboken för landet fyrkant borde uppdateras snart. Det är faktiskt 2009.

Vi har ett hem men inte en lägenhet. Jag och mina två vänner slog till och köpte huset. Det är stort, fint och har öppna spisar och utsikt mot vattnet. Här ska det mysas. Vi fick nyckeln häromdagen och trots att det just nu bara finns en tältsäng i mitt rum så är det kärlek. Mellan mig och huset. Och så är det. Landet fyrkant i mitten och så Shanghai och Björbo på varsin sida - mer motsatser än så går inte att hitta. Tjip, va bra det känns.

Jag har gått och blivit med hus. Det är fantastiskt men på fredag skriver jag min kråka på kontraktet och huset är vårt. Sen väntar många långa sena kvällar med renovering. Jag kan inte uttrycka det bättre än I love my life och det fina huset i den lilla byn vid vattnet.