Vi har ett hem men inte en lägenhet. Jag och mina två vänner slog till och köpte huset. Det är stort, fint och har öppna spisar och utsikt mot vattnet. Här ska det mysas. Vi fick nyckeln häromdagen och trots att det just nu bara finns en tältsäng i mitt rum så är det kärlek. Mellan mig och huset. Och så är det. Landet fyrkant i mitten och så Shanghai och Björbo på varsin sida - mer motsatser än så går inte att hitta. Tjip, va bra det känns.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments