Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.
var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.
Comments