Skip to main content

Brevbäraren

haffade mig utanför lägenheten häromdagen. Han undrade om jag hade några släktingar som bott här på ön för sisådär 40 år sedan. Han hade hittat ett gammalt vykort när de städat och försökt få tag på mig för att fråga om jag visste vem personerna som skulle ha kortet var. Det gjorde jag, det var farfars brorsa som hängde här i krokarna förr i tiden. Konstigt med livet - det håller liksom på hela tiden, det är bara vi människor som byts ut. Vykortet finns nu - 40 år senare på mitt kylskåp. Ganska coolt. Säga vad man vill om posten men nog fasen tar de sitt uppdrag på allvar.

Comments

Maria said…
Vad häftigt med brevbäraren! COOOLT!

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.