Det finns inte många likheter mellan mig och Kennedy men häromdagen gjorde jag en Kennedy. Var på möte i Europas mittpunkt och blev imponerad över det några danskar sa. Engelskan som fick sig en släng av influensa blev inte riktigt som jag tänkt det när jag skulle göra mitt inlägg. Ut ur munnen flyger orden "I wish a was a danish" inser med en gång vad jag sagt och ändrar mig illa kvickt. Ibland är det just sånt man inte ska göra, jag tror att livet som a danish är minst lika behagligt som livet som a dane.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments