Det finns inte många likheter mellan mig och Kennedy men häromdagen gjorde jag en Kennedy. Var på möte i Europas mittpunkt och blev imponerad över det några danskar sa. Engelskan som fick sig en släng av influensa blev inte riktigt som jag tänkt det när jag skulle göra mitt inlägg. Ut ur munnen flyger orden "I wish a was a danish" inser med en gång vad jag sagt och ändrar mig illa kvickt. Ibland är det just sånt man inte ska göra, jag tror att livet som a danish är minst lika behagligt som livet som a dane.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments