kommer jag ilande till lunchmötet. Det var längesen nu, hade bokat lunchmöte i en stadsdel där jag bodde förut men som jag numera knappt besöker. Jag passerar gatumusikern och hör hans vemodiga blåsande i den slitna trumpeten och tänker; står han fortfarande kvar? Passerar stora varuhuset och sniker in i den forna favoritaffären. Och visst! Jag kan fortfarande. Hittar en underbar svagt färgad tröja till vårens vältränade kropp. Småpratar med expediten och känner mig som hemma. Avnjuter en trevlig lunch och passerar gatumusikern som står kvar och spelar samma melodi som för lite mer än en timme sen. Och kanske är det med mig som med gatumusikern, man ska göra det man är bra på. Jag shoppar - och han kör samma trudelutt -om och om igen.
Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
Comments