sirpalisa

En rosahårig donna behöver ju då och då se till att rötterna får samma färg som övriga håret. Spenderar en heldag med min frisör och snackar om livet när han pimpar min frissa. Lämnar salongen med världens snyggaste lockar redo för vilken gala som helst. Men som oftast när jag har planerat dater med min frisör så hägrar hemmet. Glammiga hemmakvällar när håret är perfekt är de bästa, det blir nästan inte bättre än så. Tvättstugan eller soffan, det spelar ingen roll, båda blir mycket bättre med glamour som tillsats. Häpp!

Det har varit en sån där perfekt söndag när man har flera timmar till förfogande och inga åtaganden. Träffade '"Fru nu vet jag bättre" när jag tog min promenad och hörde hennes åsikter om ditten och datten men det var inget som fastnade. Är det inte "folk" som undrar så är det fel på nåt i huset och ingen bryr sig. Det kan inte vara kul att vara den enda i världen som faktiskt förstår vad som gör människor lyckliga. Jag stänger dörren och sätter på en kopp kaffe, slår upp boken som jag fastnat i och tar fram favoritkoppen från Shanghai och vips så har jag lämnat Landet fyrkant. Det behöver inte vara svårare än så.

...Och behovet att påpeka att man ser gravid ut? Sitter på ett möte och trånar efter kafferasten. Skyttegravskriget pågår framför mina ögon och det vore gott med både en kopp svart och en bulle för att orka andra halvlek. Hamnar i småprat när kafferasten inleds och en man i blå kostym kommer upp för att hälsa. Han påpekar att jag kanske inte behöver nån bulle eftersom det verkar puta under kläderna ändå... Nej! Jag har ingen bulle i ugnen kära du. Att den blåa kostymen sitter synnerligen illa är inget jag väljer att kommentera. Jag ler och vänder på klacken som så många gånger förr. Går ut och tar mitt kaffe - och en JÄTTESTOR bulle.

och så få timmar. Tror jag måste lösgöra lite tid i mitt liv för att få till det som jag vill. Hmm, få se nu. Vill inte resa mindre till Shanghai (snarare tvärtom). Vill inte spendera mindre tid i fina huset i lilla byn (snarare tvärtom). Vill inte blogga mindre (snarare tvärtom, det har varit för lite på sista tiden). Men herregud, finns ju bara en sak att göra. Det gryr en idé i min popcornhjärna som är hetare än andra, jag måste, måste, måste göra det. Jag låtsas som ingenting - och plötsligt - bara händer det. Så har det alltid varit och jag vägrar att bli förvånad när det händer den här gången.

Sitter på hotellrummet där jag ska tillbringa natten. Längtar till lilla byn vid vattnet och drömmer om den nya sängen som står och vill ha sällskap. Tog ett sent flyg och surfar runt på kvällstidningarna där hemma för att se om nåt hänt. Och det har det. Hittar artikeln om Johan som vill gifta sig. Kan väl inte annat än att önska lycka till. Och säga, om det skiter sig finns det ett litet hus i en by dit du kan få komma och vila ut. Men äras bör du, för påhittigheten och kreativiteten, häpp!