Sitter på hotellrummet där jag ska tillbringa natten. Längtar till lilla byn vid vattnet och drömmer om den nya sängen som står och vill ha sällskap. Tog ett sent flyg och surfar runt på kvällstidningarna där hemma för att se om nåt hänt. Och det har det. Hittar artikeln om Johan som vill gifta sig. Kan väl inte annat än att önska lycka till. Och säga, om det skiter sig finns det ett litet hus i en by dit du kan få komma och vila ut. Men äras bör du, för påhittigheten och kreativiteten, häpp!
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments