jag skrev ju häromdagen om saker man inte behöver vara nyfiken på. Det är en hel massa saker när man tänker efter, hur får man in en cykelslang i däcket, vad är det som stoppar i avloppet så att vattnet rinner så sakta när man duschar (usch, vill verkligen inte veta), vad gör tanten som går omkring i centrum och på tunnelbanan och ropar att hon "har sett jesus" när hon inte har sett honom på några dagar? Ja, helt enkelt en massa saker man inte är nyfiken på. Tänkte på det idag när en kollega skickade ett mail i uppmuntranssyfte och skrev en hälsning om vad han trodde att jag gjorde om ett år. Helt plötsligt inser man att det finns en massa saker att vara nyfiken på. Ett år och oceaner av tid som jag faktiskt är väldigt nyfiken på att fylla...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments