sirpalisa

det är den för det mesta - det är bara att man inte ser det hela tiden. Som när man ligger en hel dag på stranden med sin bästa vän och pratar strunt om tanter som går och letar småpengar med metalldetektor i sanden. Eller när man tar en drink med exakt lagom mycket lime och märker att isen i frysen räcker till flera stycken. Eller när man får ett stipendium som tar en hela vägen till Kina för ett skönt avbrott i landet fyrkant. Då är lyckan total- hela tiden...

Tror att jag är där just nu. Runt omkring mig har vännernas karriär på jobbet tagit fart och helt plötsligt så slänger de sig ut i den sociala karriären, stressade för att inte hinna med - eller? Landet fyrkant blir kantigare ju äldre man blir, så är det. Sen verkar det bli mindre kantlöst igen, när man stött i alla kanter för många gånger och märkt att det är trångt. Sirpalisa och marsvinet Malte, på toppen av sin sociala karriär... Jag vill gärna sitta på min balkong, dricka paraplydrinkar och se på de runt omkring mig som köper hus, bilar, fina möbler, lovar varandra trohet och får små kottar på löpande band. Jag sitter på balkongen, tar en drink till och tänker att livet är långt. Jättelångt...och att toppen på den sociala karriären är just nu - hela tiden.

tillbringade dagen vid vattnet. På en stenig halvö bortanför badplatsen. Vi hade lagt oss där för att det var hyfsat lungt och stilla. Stranden där man snyggt kan gå i vattnet var inget för oss. Varma och mosiga av solen tog vi oss i vattnet utan fadäser - även upp - men utan stilpoäng. Min kompis utbrast på väg ner med fötter, rumpa och händer i stenarna samtidigt - man är ju ingen bergsget direkt. Ibland uttrycks de mest självklara saker på snyggare sätt än annars...