tillbringade dagen vid vattnet. På en stenig halvö bortanför badplatsen. Vi hade lagt oss där för att det var hyfsat lungt och stilla. Stranden där man snyggt kan gå i vattnet var inget för oss. Varma och mosiga av solen tog vi oss i vattnet utan fadäser - även upp - men utan stilpoäng. Min kompis utbrast på väg ner med fötter, rumpa och händer i stenarna samtidigt - man är ju ingen bergsget direkt. Ibland uttrycks de mest självklara saker på snyggare sätt än annars...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments