Tror att jag är där just nu. Runt omkring mig har vännernas karriär på jobbet tagit fart och helt plötsligt så slänger de sig ut i den sociala karriären, stressade för att inte hinna med - eller? Landet fyrkant blir kantigare ju äldre man blir, så är det. Sen verkar det bli mindre kantlöst igen, när man stött i alla kanter för många gånger och märkt att det är trångt. Sirpalisa och marsvinet Malte, på toppen av sin sociala karriär... Jag vill gärna sitta på min balkong, dricka paraplydrinkar och se på de runt omkring mig som köper hus, bilar, fina möbler, lovar varandra trohet och får små kottar på löpande band. Jag sitter på balkongen, tar en drink till och tänker att livet är långt. Jättelångt...och att toppen på den sociala karriären är just nu - hela tiden.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments