hade ett ärende i en småstad i dag och passade på att köpa bakelser på fina bageriet. Efter att jag har gjort mina inköp och står i kassan för att betala flyttas jag helt plötsligt tillbaka 50 år i tiden. In kommer två damer i lodenrock och hatt. De är ute för att köpa kaffebröd till söndagsfikat och deras konversation är som hämtad ur en film från länge sen. De beslutar sig för att köpa småkakor och catalaner. Bra val tycker jag. Jag trycker in min pinkod i kortläsaren och tackar för mig. När jag öppnar dörren och lämnar dem bakom mig känns det nästan lite sorgligt. Kan man inte få ha lite femtiotalstämning med tanter i lodenrock kring sig hela tiden. Jag tror livet skulle vara lite roligare då.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments