sirpalisa

häromdagen ringde det på dörren i nya lyan. Med full renoveringsmundering öppnade jag dörren och möttes av två skolflickor som samlade pengar till skolresan. De ville sälja julblommor. För första gången i mitt liv kände jag mig glad över att kunna sponsra små skolflickor som ska på skolresa. Tant beställde två amaryliss som leveraras några veckor före jul. Ja, vad gör man inte för att barnen skall komma längre än till Flen...

Är det inte märkligt att man mitt i landet fyrkant träffar alla dessa människor som bor någon annanstans - men ändå mitt i. I går knackade det på dörren och utanför stod min nya granne som är sisådär 66 år äldre än mig men ändå en själsfrände. Vi fann varandra i trappuppgången häromdagen och i går bjöd hon upp mig på en pinacolada. Jag gillar grannsämjan här i nya förorten. Den är lite annorlunda än den förra jag bodde i. Här är man inte snyggast varje gång man går ut - men grannarna bjuder på pinacolada en tidig söndag. Heja landet fyrkant!

i nya lyan som ligger i ett hus från starten av förra seklet hade någon klåpare lagt in plastmattor högt och lågt. För att få fram den gamla karaktären bestämde jag mig för att slipa golven och ta fram de fina trätiljorna som enligt utsago skulle ligga där under. Började i ett hörn av sovrummet och hittade först två lager plastmatta, sen lite masonit och sen ytterligare en plastmatta. Tröstlös började jag fundera på om det verkligen gömde sig trätiljor där under - fick loss det sista lagret matta och hittade tjärat golvpapp. Och till slut trägolv! Lyckan kom - och gick - när hantverkarna som skulle riva resten av mattorna hittade cement istället för trä i två av rummen som inte hade tjärat golvpapp. Tanken var god, trät var cementtäckt och jag bor i en betongbunker av snyggaste snitt. Jag ler över att ett rum blev klart innan flyttkartongerna kom. Man har det ju ganska bra ändå - tänk bara på hunden Laika klingar i mitt huvud när jag sitter i sovrummet och river bort tjärad golvpapp.

stod och väntade på bussen häromdagen. Glad och lycklig efter en lång dag med många nya bekantskaper och ett avslutat projekt. Smittade en förbigående man som undrade vad jag skrattade åt, vi hoppade på samma buss och började prata om vad skönt livet är - egentligen. jag bjöd in honom till min nya folkrörelse som jag ska ha på websidan skrattetsmittar.se. Långa, mörka och kalla vintrar överlevs bäst med smittande skratt. Jag återkommer i frågan när websidan är klar. Tills dess hoppas jag att smittan sprider sig som en löpeld. Jag behöver skratt just nu - gärna en epedemi tack.

och bredbandet inkopplat bor jag och mina kartonger ihop igen efter en längre tid på varsitt håll. Det är underbart att vara tillsammans igen. Jag och mina kartonger.