stod och väntade på bussen häromdagen. Glad och lycklig efter en lång dag med många nya bekantskaper och ett avslutat projekt. Smittade en förbigående man som undrade vad jag skrattade åt, vi hoppade på samma buss och började prata om vad skönt livet är - egentligen. jag bjöd in honom till min nya folkrörelse som jag ska ha på websidan skrattetsmittar.se. Långa, mörka och kalla vintrar överlevs bäst med smittande skratt. Jag återkommer i frågan när websidan är klar. Tills dess hoppas jag att smittan sprider sig som en löpeld. Jag behöver skratt just nu - gärna en epedemi tack.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments