Är det inte märkligt att man mitt i landet fyrkant träffar alla dessa människor som bor någon annanstans - men ändå mitt i. I går knackade det på dörren och utanför stod min nya granne som är sisådär 66 år äldre än mig men ändå en själsfrände. Vi fann varandra i trappuppgången häromdagen och i går bjöd hon upp mig på en pinacolada. Jag gillar grannsämjan här i nya förorten. Den är lite annorlunda än den förra jag bodde i. Här är man inte snyggast varje gång man går ut - men grannarna bjuder på pinacolada en tidig söndag. Heja landet fyrkant!
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments