sirpalisa

var jättepigg igår kväll och bestämde mig för att utnyttja den sena kvällen till att ringa till Shanghai där det var tidig morgon. Vad gjorde man innan skype fanns? Skrev man typ vanliga brev och sov på nätterna? Herregud!

skulle ge färdigsoppa från Campbell ett försök. Jag gillar tomatsoppa och trots att jag ätit deras tomatsoppa förut och inte gillat den tänker jag att det kanske är godare om jag testar den med basilika i. Det var det inte - det är inte ofta jag häller ut mat men så blev det den här gången. Middagen blev fyra rostmackor och ett halvt paket pepparkakor istället. Mycket delikat!

Fick hjälp att sätta upp tapeten i hallen. Ringde en allservicefirma och hem kom den bästa av allfixare. Var hemma den dagen när han var här och jag langade kaffe och pratade som vore jag en pensionerad ensam dam. Och det är väl så. Man får ta seden dit man kommer. Bor i fiiina förorten nu och jag inser att min rosa hår sakta kommer att bli blågrått... Allservicen killen försvinner över lunchen och jag studsar upp för att montera hallförvaringen så att den ska vara uppe när han kommer tillbaka. Pajar hela anordningen och när han kommer tillbaka efter lunchen hittar han mig frustrerad på vardagsrumsgolvet med stänger överallt. Han frågar om jag vill ha hjälp och det tärde på min stolthet men va fan... Det tog fem minuter för honom att fatta hur alla pinnar hängde ihop. Ödmjukt säger han: -Du kan säkert nåt som jag inte kan. Vi skrattar och jag frågar om han vill ha en kopp kaffe till.

har en tvåårig brorson som är den klokaste i vår familj. Igår kom han hem till min nyfixade lägenhet och efter allt kaos som varit här är hans kommentar den klockrenaste av dem alla. När han står i dörren till hallen med den nya randiga (svindyra) tapeten utbrister han -Myyysigt! och springer in i lägenheten och känner sig som hemma. Välinvesterade pengar - helt klart.

Nu är golvet klart! Men fortfarande fattas mig något. Spisen som rycktes ut när golvet skulle läggas är fortfarande inte ikopplad och efter ett antal besök hos elektronikhandlaren som skulle leverera den nya börjar jag lida av skörbjugg. Att laga mat i micron är inte min största passion. I hela mitt drygt 30 åriga liv har jag aldrig köpt färdiga köttbullar. Nu vet jag varför. Jag har sparat mig tills nu. Den här hösten har jag ätit upp hela min livsranson med färdiggjorda köttbullar med tillbehör som kan tillagas i micron. Köttbulleterapi kan få den starkaste av själar att känna sig lite nedslagen så jag inser att jag måste bryta trenden. Styr kosan mot mataffären och laddar med bakpotatis - Hej hallå framtiden - här kommer jag!

människor säga "förstår du?" efter varannan mening de säger? Vad är det de inte tror man förstår? Är det mitt rosa hår, eller bara mina stora ögon som gör att de inte tror att jag förstår? Jag förstår en del svenska, engelska, tyska, kinesiska och ibland även ironi... Har börjat med att svara "jag förstår" varje gång de säger det. Det är drygt - men kul.

Favoritskivan som samlar 60 och 70 -tals låtar skrivna av Baccarach gick varm hemma hos mig förut. Nu har jag haft skivorna i en kartong och jag hittar den inte, försöker desperat frambringa samma filmstjärnekänsla med hjälp av de andra skivorna men det går liksom inte. Det måste vara Burt. En drink, Burt och jag är den perfekta kombinationen. Vi är alltid snygga ihop. Och det är ju det som är huvudsaken, att det är snyggt allstå.

för ett år sen bloggade jag om att jag skulle starta en 020-linje på temat "Man-direkt". Som en bättre typ av Via direkt men mycket mer användbar. Här sitter man ett år senare och linjen är inte öppnad ännu, i Shanghai fanns liksom inte behovet. Varför kunde ingen sno min idé och starta, och varför gäller avdrag för hushållsnära tjänster mest sånt som jag är ganska bra på själv? Nä, snälla läsare med entreprenörsanda. Kan ingen sätta igång. Jag ringer direkt. Var i tapetafffären idag och hämtade mina supersnygga tapeter, hann förbi järnhandeln på väg hem för att köpa specialtapetklister och andra verktyg som behövs för att få upp rullarna så att de fastnar på väggen. Inser när jag står och frågar killen i järnhandeln en massa frågor att det kanske inte är just med mina 2000 kronor/rulle tapeter som jag ska göra debut som tapetserare. Eller kanske är det så att det är just med dem man ska starta? Lite living on the edge i vardagen ;o) /Sirpalisa för alla händiga kvinnor - i t

träffade några vänner idag - några nya, några gamla. Vi pratade om livet och mitt i allt det trevliga ringer mina hantverkare som hjälper till i betongpalatset. Inser att golven inte blir klara den här helgen heller och tappar modet efter några månader bland kartonger, betong och spikar i golvet. Glatt börjar alla andra berätta sina hantverkarhistorier för att göra mig på bättre humör. Jag inser att just ett betonggolv fyllt av spikar inte är något att gråta över. (Man har det ju ganska bra ändå, tänk bara på hunden Laika). En av de nya vännerna säger det självklaraste på länge; Sirpalisa - tiden verkar trots allt för en, även om det inte alltid känns så. Jag inser budskapet, tar en klunk vin och hoppas att tiden ska gå fort - det får vara värt några extra rynkor.

det finns saker... som till och med kan tysta Sirpalisa. Den här hösten har det hänt några sådana saker. Men - precis som i reklamen - plötsligt hände det. En trist novemberdag när regnet gör Stockholm mörkare än vad det borde vara hamnade jag på ett ställe som tog mig rakt ifrån ett tomrum tillbaka till livet. Lite champagne, en schlagerchock i liveform och livet som primadonna på schlagerbarerna kommer tillbaka. Sirpalisa tackar Barbados Magnus och hans doakör för chockterapin. Kom hem har aldrig haft större effekt - och det är väl så det är- plötsligt händer det.