träffade några vänner idag - några nya, några gamla. Vi pratade om livet och mitt i allt det trevliga ringer mina hantverkare som hjälper till i betongpalatset. Inser att golven inte blir klara den här helgen heller och tappar modet efter några månader bland kartonger, betong och spikar i golvet. Glatt börjar alla andra berätta sina hantverkarhistorier för att göra mig på bättre humör. Jag inser att just ett betonggolv fyllt av spikar inte är något att gråta över. (Man har det ju ganska bra ändå, tänk bara på hunden Laika). En av de nya vännerna säger det självklaraste på länge; Sirpalisa - tiden verkar trots allt för en, även om det inte alltid känns så. Jag inser budskapet, tar en klunk vin och hoppas att tiden ska gå fort - det får vara värt några extra rynkor.
Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
Comments