träffade några vänner idag - några nya, några gamla. Vi pratade om livet och mitt i allt det trevliga ringer mina hantverkare som hjälper till i betongpalatset. Inser att golven inte blir klara den här helgen heller och tappar modet efter några månader bland kartonger, betong och spikar i golvet. Glatt börjar alla andra berätta sina hantverkarhistorier för att göra mig på bättre humör. Jag inser att just ett betonggolv fyllt av spikar inte är något att gråta över. (Man har det ju ganska bra ändå, tänk bara på hunden Laika). En av de nya vännerna säger det självklaraste på länge; Sirpalisa - tiden verkar trots allt för en, även om det inte alltid känns så. Jag inser budskapet, tar en klunk vin och hoppas att tiden ska gå fort - det får vara värt några extra rynkor.
var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.
Comments