Fick hjälp att sätta upp tapeten i hallen. Ringde en allservicefirma och hem kom den bästa av allfixare. Var hemma den dagen när han var här och jag langade kaffe och pratade som vore jag en pensionerad ensam dam. Och det är väl så. Man får ta seden dit man kommer. Bor i fiiina förorten nu och jag inser att min rosa hår sakta kommer att bli blågrått... Allservicen killen försvinner över lunchen och jag studsar upp för att montera hallförvaringen så att den ska vara uppe när han kommer tillbaka. Pajar hela anordningen och när han kommer tillbaka efter lunchen hittar han mig frustrerad på vardagsrumsgolvet med stänger överallt. Han frågar om jag vill ha hjälp och det tärde på min stolthet men va fan... Det tog fem minuter för honom att fatta hur alla pinnar hängde ihop. Ödmjukt säger han: -Du kan säkert nåt som jag inte kan. Vi skrattar och jag frågar om han vill ha en kopp kaffe till.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments