Står med en kollega i en affär på lunchen. Framför oss står ett par unga tjejer med bruna ben men i övrigt bleka kroppar. Min kollega frågar hur det går till och jag reagerar också. I studiesyfte vänder jag tillbaka in i affären och köper mig lite sol på spray. Och attans vad snyggt det blev. Lyckades matcha bronstonen på armarna perfekt - och allt med lite spray. Och förr i tiden gick man på solarie... det känns ju väldigt 1900.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments