sirpalisa

som är detsamma varje år. Det behöver aldrig förändras, det funkar varje år och sanningen är att det för det mesta infrias också. Så välkommen 2009 som ska bli ett snyggare, roligare år med hemskt mycket mera pussar.

Jaha, när kläderna i garderoben har krympt och man tröttnat på att vara fast i svartträsket så finns liksom ingen återvändo. Jag saknar mina färgstarka kläder och vill vara i form för dem till sommaren. Har köpt träningskort och inhandlat fina träningskläder (som är fina på galgen, om ett tag förhoppningsvis fina på mig). Första dagen på det nya livet har jag halsont och förkylning på G. Jag sätter på mig träningsbyxorna och inser att de är perfekta slapparbyxor hemma. Nytt år - nya vanor. Ähum, jag återkommer om det. Men tanken är god.

På väg hem från Arlanda stannar jag i fina bilaffären. Jag vet vad som kommer att hända men svänger liksom omedveten in på parkeringen och styr stegen till bilen som jag sett på nätet. Min fina bil har varit fin i tre år nu och det är dags för en ansiktslyftning. Jag vandrar runt i bilhallen och hoppas att ingen ska se mig och fråga om jag vill ha hjälp men visst. Här kommer han. Bilen är ett kap (så mkt kap en bil kan bli) och jag är trött på att ha en ny bil som gnisslar fast jag lagat den för dyra pengar. Fina bilar ska inte gnissla. Vi snackar en stund och han tar ut min pärla på en provtur, när han kommer tillbaka får jag "nervös i magenkänslan" och inser att jag kommer att köpa bilen som är en exakt likadan som jag har fast nyare och mindre mil och lite fler finesser. Lämnar bilhallen efter nån timme och säger hejdå till bilen som jag hämtar nästa vecka. Nytt år - ny bil - helt utan minnen. Vi kommer att bli lyckliga jag och bilen .

Sitter på en middag med några okända gäster och några kända. Värdinnan serverar underbar mat som vanligt och vin till detta. En gäst är mycket yngre än oss andra och väninnan påpekar vid ett samtal dagen efter att hon hoppas hon inte gjorde sig skyldig till langning när hon serverade vin till maten till alla. Herregud! Har man inte passerat åldern när man måste fråga gästerna om leg för att våga servera vin till maten?! Man trodde ju det i alla fall.

säger jag när vi är på väg för att hämta soffan som väninnan har köpt. Vi har hittat rätt adress och befinner oss på innergården. Tar den minimala hissen upp - näru - här rymms ingen soffa. Självklart bor säljaren på fjärde våningen. Envisa som vi är kånkar vi ner soffan för fyra trappor, lastar in den i bilen som står parkerad med varningsblinkers som tydligen stör den gamla tanten i lägenheten ovanför. Hon iakttar oss när vi bär och kånkar och ser störd ut. Vi åker max 2,5 km till soffans nya hem och fortsätter kånka soffan. Men den här gången är det som tur var bara tre trappor- utan hiss. Det här var enda gången i år jag var överlycklig över att jag inte bodde kvar i Shanghai - högst upp.

Min vännina nämnde häromdagen att hon luktar mer kroppsvätska under armarna än tidigare och ger sig själv diagnosen "tidig övergångsålder", med glimten i ögat, men trots allt. Sov över hos henne i veckan och lånade det mesta som fanns i hennes badrumskåp och hittade hennes deo. Vips så befann jag mig i övergångsåldern också - snabbt förflyttad från att vara en hyfsat ung och fräsch donna. Idag lekte vi flyttkarlar och jag gav henne tipset att den kortaste vägen ut ur övergångsåldern för hennes del vore att satsa på en annan deo. Livet kan vara hyfsat lätt ibland, man ska glädjas åt problem som löser sig så enkelt. Och vara tacksam för det.

Har ett möte som börjar vid tio så jag tar en lite längre sovmorgon för att lyxa till det så här innan jul. Sätter mig i fina bilen och svänger ut på vägen till jobbet. I radion spelas den låt som jag älskat sen jag var tolv. Inser att jag är en lyckligt lottad kvinna med väldigt mycket att vara glad för. Skruvar upp volymen och skrålar i kapp med George. Det är vackert. Texten sitter perfekt! Mitt sällskap i bilen ser frågande på mig men ler ändå kärleksfullt. Jag tror han klarade chocken, vilket är ett gott tecken. Jag och George vi är liksom ett par just i den här låten - det bara är så. Man behöver inte så mycket livet. Det är liksom det som är tricket. Att se det fantastiska i det lilla.

behöver man säga mer? Det känns som en klassisk siffra. Såg just att det var så många profile views här på bloggen. Vet inte riktigt vilka alla är, men jag antar att de flesta av er har inspirerat mig någon gång. Måste man ge en present till nr 1000? (och om ni har tittat förut så gills det inte!!!!)

torsdag kväll och kroppen känns trött och hängig efter en hård vecka. Varför blir det alltid så innan jul? Alla dessa glöggpartyn som gör att man känner sig ständigt påverkad. Tacka vet jag champagnen som ersatte glöggen på gårdagens festligheter. Fick pressa in två middagar på en kväll. Det är faktiskt inte sunt. Eller så är det just sunt det är. Den största behållningen från gårdagens första festlighet var en upptäckt som jag inte förstår hur mänskligheten har klarat sig utan. I jakten på bra saker som kan förgylla tillvaron har turen nu kommit till det självstängande toasitsen som efter en enkel puff, sakta och säkert sluter sig över toaletten. Det var ett under att se den, den smäckra rörelsen som endast en självstängande toasits kan ha - imponerade på mig. Jag vet inte hur jag har överlevt de senaste åren utan att ha vetat om att denna spjutspetsuppfinning fanns tillgänglig. Hej Tomten! Jag önskar mig bara en sak!!!! En självstängande toasits i rosa. Sen är jag nöjd. Ok? Jag har f

Ibland händer det. Ni vet, man blir så där superkär i nåt klädesplagg så att man kan göra vad som helst för att få tag på en i rätt storlek och färg. Eftersom stora varuhuset mitt i stan inte hade någon kvar i min storlek la jag några timmar på att få tag på en. Efter flera telefonsamtal, bland annat med designern själv lyckas jag lokalisera en klänning till Jönköping. Och visst, tjejen i affären sprang till posten för att jag skulle hinna få hem den till helgen eftersom jag ändå skulle på fest. Rekommenderat och allt skickas den iväg. Och på väg är den. Ingen på posten vet var den är. Men jag antar att den är på väg. Och jag hoppas att det blir fler fester så att den får luftas. Men så är det här i livet, en kedja är aldrig starkare än den svagaste länken. Och posten är svag, och för alltid svartlistad av mig. Därför kära vänner blir det inga julkort i år heller, inte med posten i alla fall. Men jag och Malte finns ju fortfarande kvar i elektronisk form .

Vet inte om det är så att jag borde hålla mig hemma från fina fester? Helgens erfarenheter har gett mig ett brännmärke i pannan när jag försökte locka mina rosa hårtestar. Varför blir locktången så varm? Snygg blev jag i alla fall. Lockig och brännmärkt. - och eftersom jag är en så fin människa skulle jag hjälpa en vännina att limma på sina snygga lösnaglar. Vi var redan på festen och hade inte tillgång till en sax för att klippa upp limtuben men jag har sett på reklamen att tänderna kan användas till mycket om de är starka. Mina är starka, och för tillfället dekorerade med lösnagellim. Jag hoppas det försvinner snart. Jag hann öppna munnen innan läpparna limmades ihop i alla fall. Tur det, kan ni tänka er en Sirpalisa med igenlimmad mun? Näe, inte jag heller.

Kanske har ni undrat, kanske inte. Vill bara meddela att jag har tagit lite semester men det händer så mycket saker hela tiden att jag inte kan hålla mig längre. Sirpalisa is back. Med besked.