Jaha, när kläderna i garderoben har krympt och man tröttnat på att vara fast i svartträsket så finns liksom ingen återvändo. Jag saknar mina färgstarka kläder och vill vara i form för dem till sommaren. Har köpt träningskort och inhandlat fina träningskläder (som är fina på galgen, om ett tag förhoppningsvis fina på mig). Första dagen på det nya livet har jag halsont och förkylning på G. Jag sätter på mig träningsbyxorna och inser att de är perfekta slapparbyxor hemma. Nytt år - nya vanor. Ähum, jag återkommer om det. Men tanken är god.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments