Näst intill perfekt

Har ett möte som börjar vid tio så jag tar en lite längre sovmorgon för att lyxa till det så här innan jul. Sätter mig i fina bilen och svänger ut på vägen till jobbet. I radion spelas den låt som jag älskat sen jag var tolv. Inser att jag är en lyckligt lottad kvinna med väldigt mycket att vara glad för. Skruvar upp volymen och skrålar i kapp med George. Det är vackert. Texten sitter perfekt! Mitt sällskap i bilen ser frågande på mig men ler ändå kärleksfullt. Jag tror han klarade chocken, vilket är ett gott tecken. Jag och George vi är liksom ett par just i den här låten - det bara är så.

Man behöver inte så mycket livet. Det är liksom det som är tricket. Att se det fantastiska i det lilla.

Comments

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.

sirpalisa

Search This Blog