Malte och jag har börjat motionera. Vi joggar i parken nedanför där vi bor. Idag tog vi en sväng genom parken och vid ingången tvärsemot vår tog vi en omväg längs en liten gata utanför. Där sprang vi - på den smala gatan med motorcyklar, bilar, cyklar omvartannat. Människor på väg hem från jobbet som köpte kvällsmaten i stånden längs med gatan. Favoritmusiken i mp3n och nya snabba joggingskor gjorde sitt till för att öka orken. Tänk att man ska behöva åka ända till Kina för att börja jogga.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments