Skip to main content

Så himla liten

har pimpat vännens balkong idag. Nya blomlådor och blommor inhandlade på stormarknad i förorten, lunchen på språng (valde ta med istället för sitta ned bland alla lördagsfirande familjer), skjutsade vännen till arbete, vi hann precis, hem en halvtimme för att fixa inför kvällens festligheter. Det gick sådär.

Sommarklänningen jag tänkte använda kändes fel när regnet öste ner. I minnet fanns en klänning från förr som skulle kännas bättre när solen lyste med sin frånvaro. River fram sommarkläderna (som fortfarande förvaras i kartonger) men hittar den inte. River fram några kartonger till och hittar halva klänningen. Tänker att det är bättre än ingenting och stryker på den del jag hittar. Prövar - inser att klänningen krymt i lådan och att jag måste köra på sommarklänningen till sist.

Resultatet är en lägenhet med kläder överallt. Högt och lågt. Tänker att jag tar reda på det när jag kommer hem efter festen. Och mycket riktigt, det gjorde jag. Full av inspiration till mängder av inlägg kände jag för en sväng här på bloggen också. Men jag hittar inte datorn! Va fasen?! Hur svårt kan det va? 53 kvadrat känns plötsligt oändligt stort för en liter dator att gömma sig på. Efter några varv i de få rummen börjar jag riva bland kläderna i lådorna - igen - och där ligger den. Längst ner bland de för små sommarkläderna ligger min blommiga vän.

Nu är datorn tillbaka igen och det är kläder högt och lågt igen -tänker att jag tar tag i det imorgon.

Comments

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.