Skip to main content

Förutsägbar - vem då jag?

Det är min födelsedag och jag har bjudit mina vänner till champagnerace på Reisen. Det är en finfin sysselsättning när orken tryter och man inte vill baka tårtor. Stolt över att faktiskt ha fått iväg ett mail om var, hur och när vi ska ses går jag tidigare från jobbet. Champagneracet börjar klockan tre - det har Sirpalisa bestämt.

Trist bara att baren inte hade öppnat klockan tre, och typiskt bara att så många av mina vänner för en gång skull kom i tid. Min väninna från förr ringer och grattar när vi väntar på att baren ska öppna och hon säger att det är typiskt dig Sirpalisa. Och sånt är livet ihop med Sirpalisa, det funkar för det mesta men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Till slut öppnar dock baren och vi tar igen förlorad tid med råge. Ett tiotimmarspass gör det extra året som syns i min panna lite lättare att hantera.

Comments

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.