Skip to main content

Att hänga knäveck med sträckta ben...

går ju inte. Det vet ju alla. Men det finns saker jag alltid måste pröva, även om jag vet att det inte går. När jag var liten testade jag knäveckshängning med sträckta ben - det funkade inte. Jag fick ont i huvet men inga större men (Iofs. kanske mina vänner svarar att jag fick bestående men.) Tänkte på det häromdagen när jag insåg att jag fortfarande gör så. Den nya mannen som verkade vara just "mannen i mitt liv" var faktiskt inte nåt annat än ett försök att hänga knäveck med sträckta ben. Inga bestående men den här gången heller och jag lovar att jag kommer att göra det igen. Tills den dagen det faktiskt funkar. Helt plötsligt hänger man där upp och ner och dinglar med raka ben, vilken grej!

Comments

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.