när fredagen var här fanns det många uppslag. En picknick med vännerna på en dansbana utanför stockholm. Där satt jag, helt plötsligt, bland en massa människor och ensam med vinflaskan. Fest i Solna? En vän hade fest i Solna som jag tänkt sluta upp till efter picknicken. Taxi från förorten till en annan och helt plötstligt befann jag mig på en balkong i Solna. Och här var det kul. Massor av nya människor och en hel kväll med prat. Fick skjuts av en blond, snygg kille hem. Väldigt oskyldigt men skönt att få skjuts till dörren. Det tog några dagar innan telefonen ringde. -Ehh, jag har hittat ditt örhänge i min bil. Ska vi träffas? Antar att du lagt det där med flit? Det hade jag inte. Det hamnade bara där och jag inser att den kvinnliga listen leder en dit man vill. Hela tiden, utan att man förstår det själv. Underbart.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments