läste i DN häromdagen. Under vigselannonserna hade ett par föräldrar satt in en annons. "Nu är våra barn i hamn!" Tre barn bortgifta under det senaste året. Underbart! Jag funderar ett tag och är verkligen glad för deras barns skull. Det måste vara skönt att äntligen ha hittat i hamn med såna föräldrar. Själv fortsätter jag min seglats på det öppna havet, vilset letande efter en gästhamn där jag kan lägga till. Utan lanterna och lots irrar vi ogifta runt på havet. Det är tur att man inte har anlag för sjösjuka...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments