läste i DN häromdagen. Under vigselannonserna hade ett par föräldrar satt in en annons. "Nu är våra barn i hamn!" Tre barn bortgifta under det senaste året. Underbart! Jag funderar ett tag och är verkligen glad för deras barns skull. Det måste vara skönt att äntligen ha hittat i hamn med såna föräldrar. Själv fortsätter jag min seglats på det öppna havet, vilset letande efter en gästhamn där jag kan lägga till. Utan lanterna och lots irrar vi ogifta runt på havet. Det är tur att man inte har anlag för sjösjuka...
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments