ibland bara händer det. Det kryper fram att man är blondin. Och jag gillar det. Det är skönt att ha nåt att skylla på när grodorna hoppar ur munnen snabbare än man hinner tänka. Det hände på jobbet häromdagen - plötsligt befann jag mig i "a blond moment" med killarna som inreder kontoret dit vi flyttat. Jag skyllde min dumhet på hårfärgen och vi skrattade, killen skrattar fortfarande när vi ses och jag med. Försökte förklara för en kollega hur det fungerade och plötsligt slog det mig bara. "A blond moment" är det perfekta alibit när hjärnan tar timeout för en stund. Vad skyller man på när man inte är blond blev följdfrågan till mannen med brunt hår...
Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
Comments