ibland bara händer det. Det kryper fram att man är blondin. Och jag gillar det. Det är skönt att ha nåt att skylla på när grodorna hoppar ur munnen snabbare än man hinner tänka. Det hände på jobbet häromdagen - plötsligt befann jag mig i "a blond moment" med killarna som inreder kontoret dit vi flyttat. Jag skyllde min dumhet på hårfärgen och vi skrattade, killen skrattar fortfarande när vi ses och jag med. Försökte förklara för en kollega hur det fungerade och plötsligt slog det mig bara. "A blond moment" är det perfekta alibit när hjärnan tar timeout för en stund. Vad skyller man på när man inte är blond blev följdfrågan till mannen med brunt hår...
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments