man skulle kunna tro att det är en försenad trettioårskris eftersom jag för nåt år sen passerade strecket, men det är inte. Det är nyfikenhet. Nyfikenhet på vad som ska hända. Är just i färd med att sälja lägenhet och prylar, ska få ta emot ett stipendium för utlandsvistelse imorgon och är i full färd med att ge mina vänner de kläder jag inte vill packa ner. Det är skönt att rensa, att byta ut och att göra nåt nytt. Skönt - men läskigt- ska inte säga nåt annat. Tar inte en förändring i taget utan jag tar alla på en gång. När man var liten och gick på Axels tivoli minns jag att det var en enorm glädje när man passerat åldersgränsen för att få åka karusellen Tagadaa. Det är skönt att vara vuxen och fri. Man startar helt enkelt sin egen karusell. Hoppas man aldrig passerar nån övre åldersgräns när man inte får åka med längre.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments