sirpalisa

Så har man börjat kinesa till sig. Igår inhandlades det första kinesiska understället (perfekt för dragiga rum). Idag öppnades konto i Bank of China och telefonkortet är numera kinesiskt. Trött efter en hel dags rännande på stan med fix och trix gick jag förbi en salong och tvättade håret och fick huvudmassage för 15 kronor på vägen hem. Är det nåt de kan här så är det att tvätta håret på folk, är rädd att jag aldrig mer kommer att vilja tvätta håret själv. 20 minuters avslappning och rent hår på köpet är vad alla skulle behöva - varje dag. Om jag får välja nåt att ta med mig hem till Sverige så skulle det vara detta. Kinesisk huvudmassage till folket, det skulle göra Sverige mindre grått.

har just kommit hem från universitetet där jag registrerat mig. En otroligt organiserad kö med fem stationer och där jag passerade alla utan problem. Underbart. Från och med nu är jag studentska i Shanghai. Insåg att jag för första gången sen i lördags faktiskt fick prata lite längre med de jag mötte. Hamnade på Walmart där jag inhandlade lite köksprylar eftersom köket jag delar är dödstomt. Kände att det kan vara skönt att koka lite pasta nån dag när man inte orkar gå ut. Shanghai är underbart - och stort. Malte är helt förvirrad när vi är ute och går, det är människor, bilar och hus överallt. Och allt finns att köpa - senast jag var i Kina var det bara Cocacola som nått dit jag var. Åkte taxi till universitetet, det kostade 15 kronor dit och 19 hem. Det är billigare än löskupongerna på SL och då kommer man rakt på. Ska väl lära mig vilka bussar som går men än så länge räcker min kinesiska bara till att ta mig runt med taxichauförer. Men det är ju inte det sämsta...

Så ringer det i telefonen. Först blir man ju lite chockad eftersom man inte borde känna någon här i närheten men så är det lobbyn som ringer och säger att mitt bagage har kommit. Halleluja ;o) Sällan har jag blivit så glad för att få återse mina gamla trosor och bh-ar. Har ägnat min första dag har i Shanghai åt att köpa nya underkläder och necessärsaker. Det har tagit energi och tid. Men så äntligen är vi återförenade jag och bagaget. Som så många gånger förr slutade även denna historia lyckligt. Vad gäller hjälten känner jag en riktig sån. När man är i hans sällskap ordnar sig allt. Så vips är man tillbaka i cyberspace igen. Det ska bli många inlägg framöver. Sirpalisa för hjältarna- i Shanghai.

Här sitter jag och Malte och försöker klura ut vad tecknena på kinesiska betyder. Det är ju osannolikt att man inte kan svifta till engelska på Blogger.

Sa har man antligen landat och det var ju skont. Tre timmars forsening fran Stockholm ledde till ett stressigt byte i Kopenhamn men som tur var hade piloten som skulle flyga till Kina snoat in i Norge och planet vantade pa honom. Sa jag hann med - men det gjorde inte vaskan. Efter en massa strul med anmalan om borttappat bagage checkade jag sa till slut in i min tvarummare pa tolfte vaningen. Har inte sett sa mycket annu men jag forstar att jag inte bor i kvarter med sa manga vasterlanningar. Borjade med att shoppa strumpor, trosor, tandkram for att inte lukta illa imorgon nar jag ska ut och upptacka stan. Det tog sin tid och jag erkanner att det ar svart att veta vad deodorant heter pa kinesiska - tur att det finns kroppsprak. Expediten fragade om jag hade problem men dalig lukt och jag forsokte forklara att jag inte har det jamt, bara nar deodoranten blivit kvar i fel land. Bitande kyla inomhus, borjar inse varfor man far betala elen vid sidan av hyran... Ser fram emot en kall natt m

så var det dags. Malte och jag har packat färdigt. Numera får vårt liv plats i en snygg samsonite som inte väger mer än 25 kilo. Tror att Maltes packning är den som är tung... I morgon lyfter planet till vårt nya hem och det verkar som om Malte har resfeber. Han är orolig för den kinesiska tullen eftersom han inte har nåt visum. Jag tror det går bra, vi har övat framför spegeln och han gör sig bra som muff.

Sköter hem och katt åt semestrande vänner den här veckan. Det kan ju synas vara ett enkelt uppdrag men, det är inte helt självklart så... Ägarinnan har berättat att katten är ute mycket och att den kommer förbi hemma när den vill ha mat. I eftermiddags stod jag så redo med kattmaten och kallade på lilla kissen. Direkt kommer det en svartvit katt springande och jag blir lycklig över att mitt lockande fungerat. På väg in med katten ser jag hans kattkompis som nyfiket funderar på om maten räcker till honom också. Det hade den säkert gjort men eftersom jag vet att det finns mycket katter i grannskapet bryr jag mig bara om min lilla kisse. När jag kommer hem efter en sväng på stan senare på kvällen och kliver ur bilen ser jag en svartvit katt som ser ut precis som den jag släppt in. Börjar fundera på om det är jag som håller på att bli galen men tänker att de andra kattvakterna säkert varit här och släppt ut lilla kissen. Släcker lampan för att sova när jag hör en ledsen katt jama högt i va

Efter en lång dag på tåget och i taxiköer med nummerlappar inser jag att en Stockholmare i Göteborg inte är mycket mer än en ensam själ i fiendeland. Har tillbringat dagen på X2000, effektivt har jag jobbat, mailat och testat internetuppkopplingen. Det funkade - om än långsamt. Med en timme kvar hem hittar jag till bistron. Köper en flaska vin och springer tillbaka till min stol och läser tågtidningen och aftonbladet. Efter halva flaskan måste jag gå på damernas och reser mig. Hittar en dörr, kämpar för att få upp den, trycker, drar och lyckas till slut. Hittar konduktörens lilla kök med kaffebryggare och pentry. Inser att det var fel dörr och att vinet satt sina spår. Väl hemma framstår taxikön utanför centralen i Stockholm som det bästa av ställen - inga nummerlappar och chaufförerna ogillar en inte bara för att man är Stockholmare. Känner mig mörbultad och förtappad när jag med vintunga ben hoppar ur taxin och går för att möta mina lika förtappade vänner. Efter en dag i fiendeland,

Efter en mindre bra dag på jobbet börjar man fundera på alternativa karriärer. Tror jag ska gå en KY-utbildning till spådam, såna kurser måste väl finnas. Eller kanske funkar det att vara autodidakt. Jag menar, hur svårt kan det va? Man ser ju rätt snabbt vart folk är på väg i livet...

I lördags skulle jag och mina vänner gå på krogen. Vi lyckades inte komma iväg så tidigt (det var ju schlager) så vi hamnade i kö utanför stället. Vi var ett gäng och några hamnade på efterkälke när jag och en vännina stolpade på för att komma snabbt fram till damernas. Väl framme hinner ett gäng med grabbar komma emellan oss och när våra vänninor kommer i fatt trettio sekunder senare är diskussionen ett faktum. Vi har en självutnämnd rättvisekämpe bakom oss. En rättvisekämpe som kämpar för etik och moral i samhället och han vill på inga villkor låta oss stå tillsammans. Efter tjugominuters diskussion om kvinnokamp och jämställdhet från hans sida slutar det med att vi alla står efter dem. När vakten närmar sig ber jag honom att tänka på sommar och glass för att komma i stämning - annars kommer han skrämma vakten med sin negativa energi. Han fortsätter att skrävla och vänninan når vakten - med kvinnlig list ser hon till att vi alla kommer in samtidigt. När rättvisekämpen äntligen kommer

Häromdagen skulle jag träffa mitt gudbarn. Vi skulle umgås hela dagen bara hon och jag. Utan att vara så bevandrad i happymealdjungeln på Mac donalds kan man lätt bli nervös av ett sånt uppdrag. Då är det tur att man har med sig nån med stor erfarenhet. Efter en svettig stund i kön har man så äntligen lyckats få ihop en beställning som passar en fyraåring. Chockad över att inte bara ha sig själv att ta hand lyckas jag med god guidning av fyraåringen hitta ett ledigt bord mitt i lördagsrusningen. Har fullt sjå att balansera bricka, barnhand och vinterkläder utan att spilla ut läsken när jag intar rollen av en fyraåring och Klara visar vägen. Klara sätter sig snällt och börjar leta efter leksaken i happymealet. Jag välter ut Colan i soffan, Klara sitter lungt och letar leksak. Klara vill byta leksaken. Vips så är jag härförare igen, det är jag som går till kassan och frågar om vi kan få en annan leksak. Trodde för några minuter att jag tappat greppet, att det var jag som var fyra. Stolt

Fredagkväll på väg från jobbet. Hamnar hos några vänner där den ena har fått ryska sjukan, otröstligt, ogenerat och högt sjunger han ryska kampsånger men fin brytning. Herregud! Vilka vänner man har. Sitter stilla och ser sjukan sprida sig till alla andra runt bordet. Det är skönt att man snart lyfter till Kina... Ingen rysk sjuka men kanske en gul feber att akta sig för. Tur att det finns vaccin för sånt. Ska fråga syster nästa gång om det finns vaccin mot ryska sjukan.