Skip to main content

Självutnämnda rättvisekämpar är värst

I lördags skulle jag och mina vänner gå på krogen. Vi lyckades inte komma iväg så tidigt (det var ju schlager) så vi hamnade i kö utanför stället. Vi var ett gäng och några hamnade på efterkälke när jag och en vännina stolpade på för att komma snabbt fram till damernas. Väl framme hinner ett gäng med grabbar komma emellan oss och när våra vänninor kommer i fatt trettio sekunder senare är diskussionen ett faktum. Vi har en självutnämnd rättvisekämpe bakom oss. En rättvisekämpe som kämpar för etik och moral i samhället och han vill på inga villkor låta oss stå tillsammans. Efter tjugominuters diskussion om kvinnokamp och jämställdhet från hans sida slutar det med att vi alla står efter dem. När vakten närmar sig ber jag honom att tänka på sommar och glass för att komma i stämning - annars kommer han skrämma vakten med sin negativa energi. Han fortsätter att skrävla och vänninan når vakten - med kvinnlig list ser hon till att vi alla kommer in samtidigt. När rättvisekämpen äntligen kommer in kommer han fram till oss för att fortsätta diskussionen, han berättar sin livshistoria och vill ha kontakt. Jag avvaktar och tänker på sommar och glass för att komma i stämning. Jag tänker på Magnum, Sandwich och Piggelin. Hinner med hela GB:s utbud innan han slutar. Och jag som inte ens tål glass...

Comments

Anonymous said…
I egenskap av vännina fick jag, då jag läser detta, en flash back från lördag-kvällens början. Känner också en viss stolthet då vi faktiskt höll oss sansade under hela "fighten".
Jättekul skrivet, du är så rolig!
Anonymous said…
Nöden har ingen lag! Jag ska testa glasstipset och vettu??? Jag älskar glass - dubbla vinster.

Popular posts from this blog

Singelpanik

För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...

Singelskatt?

läste i Newsweek den 4 september om att allt fler europeer mellan 30-40 väljer att inte skaffa barn. Jag förstår dem och kanske blir en av dem. Läste också att flera länder försöker stävja problemet genom att ha högre beskattning på singlar utan barn. Ja, man får vara glad så länge landet fyrkant bara är fyrkantigt när det gäller vanliga normer och inte skatterna. Ibland får man för sig att det borde sägas tydligare och oftare men ofta så inser man att ett försvar eller en tanke som sträcker sig utanför landet fyrkants gränser bara möts av en menande blick och tanken "du har inte förstått meningen med livet, kära vän", "du har bara inte träffat den rätta" snart nog blir du en av oss. Kära nån, vet inte vad som är värst egentligen att betala lite högre skatt och formellt utpekas som en person som annars raserar framtidens pensionssystem eller att fortsätta vara en sökare i väntan på att upptäcka den rätta vägen, motorvägen rakt igenom landet fyrkant.