Sköter hem och katt åt semestrande vänner den här veckan. Det kan ju synas vara ett enkelt uppdrag men, det är inte helt självklart så... Ägarinnan har berättat att katten är ute mycket och att den kommer förbi hemma när den vill ha mat. I eftermiddags stod jag så redo med kattmaten och kallade på lilla kissen. Direkt kommer det en svartvit katt springande och jag blir lycklig över att mitt lockande fungerat. På väg in med katten ser jag hans kattkompis som nyfiket funderar på om maten räcker till honom också. Det hade den säkert gjort men eftersom jag vet att det finns mycket katter i grannskapet bryr jag mig bara om min lilla kisse. När jag kommer hem efter en sväng på stan senare på kvällen och kliver ur bilen ser jag en svartvit katt som ser ut precis som den jag släppt in. Börjar fundera på om det är jag som håller på att bli galen men tänker att de andra kattvakterna säkert varit här och släppt ut lilla kissen. Släcker lampan för att sova när jag hör en ledsen katt jama högt i vardagsrummet. Hittar den svartvita katten under matbordet och det slår mig - jag har ingen aning om det är rätt svartvita katt som jag gett mat och som jag lockat in i huset. Vi verkar lika förvånade båda två så antagligen är det inte det. Kissen jamar hjärtskärande och jag lockar med mat och släpper ut den igen. Hur svårt ska det vara att vara kattvakt - skitsvårt - när alla katter i grannskapet är svartvita!
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments