Efter en lång dag på tåget och i taxiköer med nummerlappar inser jag att en Stockholmare i Göteborg inte är mycket mer än en ensam själ i fiendeland. Har tillbringat dagen på X2000, effektivt har jag jobbat, mailat och testat internetuppkopplingen. Det funkade - om än långsamt. Med en timme kvar hem hittar jag till bistron. Köper en flaska vin och springer tillbaka till min stol och läser tågtidningen och aftonbladet. Efter halva flaskan måste jag gå på damernas och reser mig. Hittar en dörr, kämpar för att få upp den, trycker, drar och lyckas till slut. Hittar konduktörens lilla kök med kaffebryggare och pentry. Inser att det var fel dörr och att vinet satt sina spår. Väl hemma framstår taxikön utanför centralen i Stockholm som det bästa av ställen - inga nummerlappar och chaufförerna ogillar en inte bara för att man är Stockholmare. Känner mig mörbultad och förtappad när jag med vintunga ben hoppar ur taxin och går för att möta mina lika förtappade vänner. Efter en dag i fiendeland, känns en mix av Stockholm och förtappade vänner som det ljuvaste stället att va på...
Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
Comments