Efter en lång dag på tåget och i taxiköer med nummerlappar inser jag att en Stockholmare i Göteborg inte är mycket mer än en ensam själ i fiendeland. Har tillbringat dagen på X2000, effektivt har jag jobbat, mailat och testat internetuppkopplingen. Det funkade - om än långsamt. Med en timme kvar hem hittar jag till bistron. Köper en flaska vin och springer tillbaka till min stol och läser tågtidningen och aftonbladet. Efter halva flaskan måste jag gå på damernas och reser mig. Hittar en dörr, kämpar för att få upp den, trycker, drar och lyckas till slut. Hittar konduktörens lilla kök med kaffebryggare och pentry. Inser att det var fel dörr och att vinet satt sina spår. Väl hemma framstår taxikön utanför centralen i Stockholm som det bästa av ställen - inga nummerlappar och chaufförerna ogillar en inte bara för att man är Stockholmare. Känner mig mörbultad och förtappad när jag med vintunga ben hoppar ur taxin och går för att möta mina lika förtappade vänner. Efter en dag i fiendeland, känns en mix av Stockholm och förtappade vänner som det ljuvaste stället att va på...
var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.
Comments