Så har man då äntligen lyckats ta sig sig till en outlet med märkeskläder utan att riktigt veta var den låg. Det är stort. Jag och klasskompis satte oss på en buss igår, inte helt säkra på var vi skulle men efter att ha åkt buss i mer än en timme insåg vi att vi åkt för långt och tog en taxi tillbaka. Vi gav en adress och insåg att det var ganska långt tillbaka. Vi skulle till ett nummer runt 3000 och startade innan nummer 100 ens var nära. Ja, ni inser. Som tur var är taxichaufförerna så himla trevliga här så efter lite prat lyckades vi få henne att förstå vart vi skulle. Ordet för Outlet finns inte i min ordbok, bara så att ni vet, men nu vet jag ändå. 28 kronor slutade taxametern på när vi steg av vid outleteten som vi insåg var stor, precis som det mesta här. Behöver man säga mer än att det blev en heldag, nästan bättre en vilken skumpa som helst...
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments