Så har man då äntligen lyckats ta sig sig till en outlet med märkeskläder utan att riktigt veta var den låg. Det är stort. Jag och klasskompis satte oss på en buss igår, inte helt säkra på var vi skulle men efter att ha åkt buss i mer än en timme insåg vi att vi åkt för långt och tog en taxi tillbaka. Vi gav en adress och insåg att det var ganska långt tillbaka. Vi skulle till ett nummer runt 3000 och startade innan nummer 100 ens var nära. Ja, ni inser. Som tur var är taxichaufförerna så himla trevliga här så efter lite prat lyckades vi få henne att förstå vart vi skulle. Ordet för Outlet finns inte i min ordbok, bara så att ni vet, men nu vet jag ändå. 28 kronor slutade taxametern på när vi steg av vid outleteten som vi insåg var stor, precis som det mesta här. Behöver man säga mer än att det blev en heldag, nästan bättre en vilken skumpa som helst...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments