Jag vet inte hur man brukar säga men just nu blåser det stormbyar i språkavdelningen i min hjärna. Blandar friskt mellan svenska, engelska och kinesiska. Det blev tydligt häromdagen när jag och kompis gick förbi en extremt grön gräsmatta och jag skulle säga detta på engelska (eftersom han troligtvis inte såg det- döhhh!). Ut kom en mass ord som jag inte ens förstod själv. Jag hoppas att det är nån slags stormby som passerar och att jag helt plötsligt vaknar upp en morgon och pratar kinesiska - i alla fall ett par månader.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments