har jag nu en lägenhet. Har flyttat ihop med en klasskompis och vi huserar i en lya på tjugosjundevåningen med utsikt över en vacker park och skyskraporna i stan. Det är magiskt att stå och titta ut från vardagsrummet på kvällarna när alla skyskrapor är belysta. Jag och Malte delar ett rum och klasskompisen har ett annat. Det känns helt rätt att förortsfyran är utbytt mot detta, inte en sekund har jag saknat förorten...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments