Men vissa saker är nästan för bra för att inte berättas. Det var på den tiden när fredagskvällarna spenderades på krogen hemma i småstan och jag var väl allmänt trött. På väg hem passerar jag en glas och porslinsaffär och stannar för att kolla in varorna. Minns att de sålde en keramiktavla med två fula sälar. Förblindad (så måste det ha varit) blir jag stående med huvudet lutandes mot fönstret och kollar på sälarna. Vaknar (ja, jag somnade stående) av att min granne kommer förbi och frågar varför jag står där. Jag visar honom sälarna och han inser att jag inte står där för att jag ska vänta tills affären öppnar nästa morgon. Han tar mig i armen och gör mig sällskap. Brukar tänka på de där sälarna ibland och fascineras av hur fula de var. Undrar var man kan få tag på såna idag? NK kanske?
Sirpalisa, började blogga. Slutade blogga. Levde livet. Fick tillbaka lusten att skriva och har som 45 åring plockat upp pennan igen. Vi får se hur det går.