Ja, jag är en inbiten singel. Precis som typ 60-procent av stadens övriga invånare. Och nej - jag hoppar inte på allt som rör sig. Jag är för det mesta trevlig när jag träffar nya människor och för den delen gamla vänner också. Men nej, jag hoppar inte på allt som rör sig - och nej, jag är inte trevlig för att jag vill bli ihop med dig, din vän eller din man. I ett land där var och varannan ser sig lämpade som weddingplanners slås man allt för ofta av hur många som tror att man vill träffa någon annan bara för att den också är singel. Det funkar liksom inte så. En rosahårig snärta väljer själv, hon väljer vad hon vill göra, vem hon vill träffa och jag lovar - Den dagen hon vill göra mer än att bara vara trevlig - då märks det.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments