häromdagen drack jag drinkar med mina grannar på tvåan och trean. Själv bor jag på ettan. Vi har väl en gemensam ålder om sisådär 210 år där jag står för dryga 30 av dem, resten får ni räkna ut själva. Slogs av att middagen och de efterföljande drinkarna var bland de bästa jag haft på länge. En globetrotter med 45 års arbete överallt i världen och en annan inte mycket sämre hade många historier och klokheter att dela med sig av. Jag bugar och tackar för den här gången och inser att grannskapsmiddagar kommer att bli en av de stående punkterna framöver. Gin och tonic med 180 års livserfarenhet som tillbehör smakar bättre än det mesta.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments