Vi är ett stort gäng som kliver av vid vårt hotell mitt i natten. I fyrtiogradig värme står vi alla och väntar på att få våra rum. Efter köandet för en nyckel försvinner alla upp på sina rum -bara för att få reda på att AC-anläggningen inte funkar om man inte först skriver på ett papper i receptionen. Lufsar (bokstavligen) tillbaka till receptionen för att finna samma personer som tidigare köade igen, men nu för att få AC. Receptionisten skriver handskrivna kvitton till alla och upprepar samma visa minst ett tiotal gånger innan det är min tur och jag kan lufsa tillbaka till rummet. Somnar gott efter att ACn kommit igång och gjort rummet lite svalare. Bara vetskapen att man faktiskt inte behöver jobba nästa dag gör att man kan stå i hur långa köer som helst.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments