Från en som försökte att lära sig trumpetspelandets konst i sju år och som slutade i nybörjargruppen (trots sju år i lära hos en snäll gammal tysk). Hamnade framför idol häromdagen och jag måste säga att det finns vissa människor och låtar som fastnar mer än andra. Mikael, respekt till dig. Jag har gått och nynnat på din låt i tre dagar nu och måste dela med mig till de som inte fick tillfälle att se dig. Det är just sånt här man minns; hur man blir full på sin coca-cola (I wish, säger jag och dricker lite rödvin)
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments