Vänninan plockar i sin resväska och jag tittar på. Ser plötsligt en kackerlacka (hyfsat stor) på väg in bland hennes packning och panik utbryter i rummet för en kort stund. Drar på mig vardagshjältekostymen och greppar en gammal DN och en galge för att börja utdrivningen och lyckas efter ett tag få ut krypet på balkongen. Ett lugn sprider sig i rummet för en kort stund. Vänninan ska ut på balkongen och upptäcker att kackerlackan springer omkring därute och att vi kommer att få samsas med den om vi inte gör oss av med den. Tar med mig galgen och DN igen för att fortsätta jakten. Några hysteriska slag senare flyger kackerlackan ut över kanten från balkongen på fjärde våningen och ner på marken. Han landar på mage och springer vidare mot nya äventyr. På balkongen infinner sig lugnet - och semestern börjar.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments