För människor som lider av syndromet popcornhjärna är det viktigt att ha ställen att pysa ut kreativitet eller tankar som poppar upp. Varje dag träffar man en massa människor som inspirerar och säger kloka, mindre kloka eller bara dumma grejer som bara måste få en plats i rymden. Det är ni, kära vänner som inspirerar och det är för er jag skriver, allt klokt och mindre klokt ni säger ger mina dagar innehåll och min blogg inlägg. Thanx!
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments