Skip to main content

Jag är lite ostadig

Det är söndag och jag och en kompis sen tiden i Shanghai sitter hemma och softar i min nya soffa när det ringer på dörren. Orkar först inte gå och öppna för jag tänker att det är Jehovas men det ringer igen. Släpar mig upp och öppnar. Utanför står grannens åttaåriga dotter och hennes kompis. De har med sig teckningar till mig. Jättefina. Jag rotar fram lite godis som jag köpt för att min utländska kompis ska få smaka på Sverige - saltlakrits av bästa sorten. Håller fram påsen och frågar om tjejerna vill ha den. Grannens dotter tittar lite pillimariskt på mig och säger
- ähum, jag är lite ostadigt på lakrits och skrattar sött. Jag inser att jag inte hängt med språkutvecklingen den senaste tiden men förstår att hon inte är jätteförtjust i lakrits.

Det är ju helt självklart svar egentligen, jag är lite ostadig på lakrits -kunde inte ha sagt det bättre själv...

Comments

Anonymous said…
Underbart! Jag inser att jag är extremt ostadigt på koriander - kan nästan inte hålla mig på fötterna faktiskt. :)
Anonymous said…
jag ar ostadig pa ischoklad, blir helt lullig om det dessutom ar russin i.

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.