Skip to main content

Jag är lite ostadig

Det är söndag och jag och en kompis sen tiden i Shanghai sitter hemma och softar i min nya soffa när det ringer på dörren. Orkar först inte gå och öppna för jag tänker att det är Jehovas men det ringer igen. Släpar mig upp och öppnar. Utanför står grannens åttaåriga dotter och hennes kompis. De har med sig teckningar till mig. Jättefina. Jag rotar fram lite godis som jag köpt för att min utländska kompis ska få smaka på Sverige - saltlakrits av bästa sorten. Håller fram påsen och frågar om tjejerna vill ha den. Grannens dotter tittar lite pillimariskt på mig och säger
- ähum, jag är lite ostadigt på lakrits och skrattar sött. Jag inser att jag inte hängt med språkutvecklingen den senaste tiden men förstår att hon inte är jätteförtjust i lakrits.

Det är ju helt självklart svar egentligen, jag är lite ostadig på lakrits -kunde inte ha sagt det bättre själv...

Comments

Anonymous said…
Underbart! Jag inser att jag är extremt ostadigt på koriander - kan nästan inte hålla mig på fötterna faktiskt. :)
8:22 AM
Anonymous said…
jag ar ostadig pa ischoklad, blir helt lullig om det dessutom ar russin i.
4:14 PM
Post a Comment

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
4 comments
Read more

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.
3 comments
Read more

en perfekt dag

blir bjuden på middag med champagne, färskpotatis och sill som avslutas med jordgubbar och grädde. Får en fin present - en ny version av Molton Brown (så nära kärlek man kan komma utan en man) och precis i efterrätten blir vi avbrutna av sirener. Nere på gatan rullar två brandbilar in och ut springer rökdykare i massor. Jag inser tyvärr efter att tag att de inte är en födelsedagspresent utan att de bara ryckt ut på nåt falsklarm. Men under loppet av ett par sekunder var den här födelsedagen den bästa på länge. Champagne, jordgubbar och två brandbilar fulla av brandmän - bara för att jag fyller år. Häpp!
Post a Comment
Read more